Pedro Weingärtner (Porto Alegre, 1853 e 1929) was an important Academic painter of Brazil, and the first artist born in Rio Grande do Sul to win international praise for his work. Born to a family of German immigrants, he began his artistic career as an amateur, helped by his brother Ineio, who was a lithographer, and possibly also by painter Delfim da Câmara. Anyway, in 1878 he moved to Germany in order to study in the Grossherrzoglisch Badische Kunstschule, in Karlsruhe. There he became a pupil of Ferdinand Keller, Theodor Poeckh and Ernst Hildebrand. In 1880 Keller moved to Berlin, being followed by Weingärtner, who then enrolled in the local Academy. In 1882 he left Germany for France, studying in the Academie Julian under Tony Robert-Fleury and William Adolphe Bouguereau. Wrecked by financial issues, he thought of abandoning his studies, but such situation was reverted by supportive friends, including Baron of Itajube, who got for him a special scholarship from emperor Peter II upon Bouguereau's advice. Then he could further his education in Rome. Thereafter for many years he divided his time between Rio de Janeiro, Porto Alegre and Rome, traveling very often and being celebrated as one of the most important Brazilian painters of his generation. In Rio Grande do Sul he was a star. In 1920 he was back in Porto Alegre, where the remained until death. His fame declined from 1925 on, facing competition from new painters and changing tastes in local art. He devoted all his efforts to a half-Realist half-Romantic approach to Academicism even while such styles were already being severely challenged by Modern tendencies. Major themes in his work were mythological scenes, landscapes and genre paintings focusing mainly immigrants and the gaucho, the folk type of Rio Grande do Sul people.   Related Paintings of Pedro Weingatner :. | Circus | Cupid and Psyche df | The Dauphin Charles-Orlant | Self-Portrait | Madison Square |
Related Artists:
Frederick Smallfield
British Painter and Etcher , (1829-1911)
Christian Berentz
German, 1658-1722
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).